Ingenting kvar
Jag vet inte vad jag känner längre.
Mina känslor har tagit slut.
Jag känner mig tom, helt borta.
Jag är inte ledsen men inte heller glad.
Jag är inte arg men jag har inte heller förlåtit.
Jag är besviken och förvirrad, men framförallt tom.
Jag är egentligen både arg och ledsen men jag försöker att inte tänka på det.
Jag bygger upp en mur och pressar ner paniken allt längre ner.
Men muren har brustit nu och jag orkar inte mer.
Jag saknar inte något som varit.
Jag saknar inte någon.
Det jag saknar är att må bra, att vara lycklig och att känna att det är värt att vakna på morgonen.
Jag vet inte vad som får mig att må så här.
Men jag är trött på att vara trött på livet.
Jag vill bara komma bort här ifrån.
Börja om.
Vara den jag vill vara.
Från och med nu ska jag köra mitt egna race.
Skita i alla andra.
För jag vet nu, att den ända som finns där, är än själv.
Jag tänker börja om på riktigt.
Se till att bli lycklig, lycklig på riktigt.
Från och med NU.
