Svimmade inte iallafall...
Ojoj, nu är jag stolt över mig själv, med all rätt också!
Dem som känner mig vet hur dåligt jag mår utav blod, ärligt talat så mår jag nästan värre än den som faktiskt skadat sig...
Oftast börjar jag gråta samtidigt som jag skrattar i ren panik, sedan så blir jag snurrig och helt kall svettig och i värsta fall så svimmar jag.
Jag och pappa klippte precis Spyker's klor (pappa klippte, jag höll) och på någon började det blöda, inte mycket men alldeles lagom så att det kladdade av sig på mina händer, byxor och sedan på det vita golvet när han gick. Men! jag lyckades faktiskt hålla mig lugn, Spyker tyckte ju att det var jobbigt så jag var ju tvungen att hålla honom lugn och samtidigt städa upp allt...
Första gången jag inte grips av panik, haha jag är grym ;)
Hörs, puss
