Sitter och kollar på efterlyst med resten av familjen, vi brukar titta på det men idag samlades vi allihop för att se mer om hästarna som blivit skurna och dödade i Skåne.

Mycket minnen som väcks och det är jobbigt att tänka tillbaka på allt som varit.

Det är nu två år sedan Batman blev dödad av samma person/personer och inget är detsamma sedan dess...
Saknar honom varje dag och det jobbigaste är att tänka på hur det hade kunnat vara om han inte hade blivit dödad. Han var världens härligaste häst och jag kommer aldrig hitta en lika kärleksfull och positiv häst.

Inget kommer någonsin bli som det var, det är något jag/vi kommer behöva leva med resten av våra liv och vissa dagar är det extra jobbigt medan det känns helt okej andra dagar.
Vi har blivit mycket mer observanta för omgivningen och så fort det kör förbi en bil utanför huset reagerar alla, står det en bil nere vid brevlådorna åker kameran fram så man kan kolla upp registreringsnummer och kunna hålla koll om den kommer tillbaka.
Mitt rum ligger närmast våran väg och jag är väldigt lätt väckt, minsta lilla ljud utanför så vaknar jag och ligger på hel spänn...

Sedan han blev dödad har jag svårt att sova, drömmer mycket mardrömmar, har svårt att lite på folk och jag har absolut tappat mitt intresse för hästar.
Det är inte samma sak att hålla på med hästar längre då jag redan har förlorat min bästa vän, jag vill inte komma lika nära en ny häst då jag är livrädd för att förlora den och jag hatar att bo där vi bor. (Bor så nära vägen så alla ser ALLT man gör och inte gör)
Huset trivs jag i men när Batman blev dödad vändes allas blickar mot oss, alla skulle veta allt och helst innan någon annan visste något. Sedan Batman dog har vi blivit "förföljda", det har skrivits om oss på Fb för nu vet alla vilka vi är, rykten om mig och hur jag sköter mina hästar har vandrat fritt och jag har allt oftare och oftare ifrågasatt hela min existens och varför jag ens håller på med hästar.

Många kanske tycker att det var länge sedan, och visst det var två år sedan och jag kan hålla med om att jag borde ha hunnit gå vidare m.m
Men det har ju inte slutat där, jag påminns nästan varje dag om vad som har hänt, nya hästar dödas, folk startar rykten om mig på fb, allas ögon och öron är vända mot mig och oss och jag får kommentarer på bloggen, men det allra jobbigaste är att det inte är Batman och Rullan som går i hagen och betar.

Jag hoppas mer än allt annat att poliserna får fast på dem som har utsatt oss och Batman för all denna smärta, både för våran skull men framförallt så att ingen annan skall behöva gå igenom något sådant här.
Inget kan beskriva hur mycket jag önskar att Batman fanns kvar hos oss...

Min älskade kille, du betyder allt för mig, ingen kan ta din plats och jag kommer alltid sakna och älska dig.

Puss