Tittar runt på häst annonser dagligen, drömmen är en d-ponny av grövre modellen, helst vallack, ungponny eller läromästare spelar ingen större roll men ungponny/föl att utveckla från början till precis en sådan häst jag vill ha kommer alltid vara snäppet närmast hjärtat.

Och nu har jag hittat en som jag inte kan släppa, han är helt otroligt vacker (enligt mig)
D-ponny hingst på 2 år, blivande hopphäst, fina gångarter tillsalu för 5000 kr.
Hade jag haft dem där 5000 kronorna i plånboken nu eller vetat att han skulle finnas kvar om några månader när jag hunnit spara hade jag inte tvekat en sekund utan åkt och hämtat honom med än gång.

Den här gången är det annorlunda, det är verkligen annorlunda med den här vackra ponnyn.
Jag har sett massa andra som jag känt "åh hade jag haft 100000000kr så hade jag utan tvekan köpt den här" men det hade mest varit för sakens skull...
Här känner jag egentligen panik över att jag inte kan få chansen att utveckla och utvecklas med honom.

Åh jobbig känsla.