Lovsångsmässan var riktigt bra, musiken var otroligt vacker och jag som person har förändrats!

Jag vet att det jag kommer skriva nu låter konstigt, rent ut sagt galet men jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det.

Det var som att Gud talade till mig idag, jag tror att han kände hur vilsen och tom jag är för så fort jag kom in i kyrkan fylldes jag av en konstig känsla, en lättande känsla, jag blev lättad.
Jag fick svårt att andas, fick "ont" i hjärtat och ville bara gråta och skratta samtidigt.

Vartenda ord som prästen sagt idag har jag tagit åt mig, dem har gått ända in i min själ. Detsamma gäller texten dem sjöng, den har fastnat i min hjärna.

Jag kommer Aldrig glömma denna dagen, dagen då jag insåg att hur ensam jag än är så har jag alltid Gud kvar på min sida. För han bryr sig om Alla. Tappar han bort Ett av alla sina 100 får letat han reda på det och leder det tillbaka till sin flock. Han ger inte upp hoppet om en ända människa på denna jord.

Jag har förändrats, det har jag verkligen.

Går inte att förklara på ett annat sätt än vad jag just gjort, döm mig om ni vill.

Puss! <3