Fråga: Och hur kom du på att du saknar honom nu helt plötsligt?. Du har ju inte skrivit något om det tidigare. 

Svar: Haha öh.. Bara för att jag inte har skrivit om det så har det ju ändå hänt, jag skriver nämligen inte varje gång jag går på toa tex men det gör jag faktiskt i verkligheten, det kan jag lova ;) 

Nej, men jag kan erkänna att jag inte saknade honom ibörjan, då mådde jag så dåligt och jag var verkligen på botten vilket gjorde att jag antingen inte kände någonting eller allt på en gång, jag gick hos psykolog en gång i veckan och försökte läka från allt som hänt i mitt liv. 

Det är väl nu det senaste jag verkligen har börjat sakna honom. Jag tror nästan alla efter ett förhållande saknar själva känslan och allt man gjorde tillsammans och det gjorde jag självklart i början men nu börjar det bli mer jobbigt och så...

Nu när jag börjar må bättre kan jag på ett annat sätt börja föreställa mig hur det är att alltid ha någon, hur det är att tycka om någon m.m och då saknar jag honom, den jag var med honom och det vi gjorde tillsammans. 

Jag påminns mer om honom nu än då vilket också bidrar, då låg jag bara i sängen eller var för mig själv men nu är jag och tex gymmar vilket gör att jag går precis där han brukade släppa av mig när jag skulle till skolan m.m 

Det blir mycket mer verkligare nu att han inte är en del av mitt liv, vilket gör att jag saknar honom mer och mer. 

Sedan förstår jag om han inte tycker om mig längre, eller ens saknar mig för det har gått ca ett år men det är ändå skönt att skriva om det, och det gör att jag kan få ett mer avslut till det. 

Plus att någon utav er som läser kanske känner likadant för någon och då kanske det är skönt att veta att någon känner ungefär likadant :) 

Hoppas ni förstår, Puss & Kram