Delade känslor

Balen för treorna är imorgon, hade allt funkat från början för mig hade jag lagt mig i sängen nu och varit super nervös inför imorgon med frågor som "är det verkligen redan dags?" "Tänk om min klänning inte är tillräckligt fin?" m.m i huvudet men nu är det ju inte så. 

Detta ger mig delade känslor och jag mår faktiskt ganska dåligt över det.. 

Jag hade velat stå där uppklädd imorgon med alla gamla barndoms kompisar, alla gamla klasskompisar, med Therese och känna att det är min tur nu. 

Jag hade velat uppleva allt detta med folk som jag känt hela mitt liv, trots att vi inte umgås längre så betyder dem så oroligt mycket, alla minnen betyder obeskrivligt mycket. 

Samtidigt hade jag inte kunnat njuta utav deras glädje på samma sätt, utan det hade handlat mer om mig. 

Nu skall jag dit och ta kort och gratulera och önska alla en god fortsättning i livet, vilket jag inte hade kunnat annars. 

Det är delade känslor i mitt huvud och jag känner mig besviken på mig själv för att jag inte kommer ta studenten iår. Samtidigt är jag stolt över mig själv, att jag inte nöjer mig föräns jag är hundra procent säker att allt är rätt för mig. 

För frågan är ju om det hade varit värt det, hade jag varit lycklig om jag tvingat mig igenom tre år i en linje och skola jag inte trivdes i, men frågan som jag sedan ställer mig är "är jag lycklig nu då?" 

Mycket tankar som snurrar. 

Men jag är oerhört stolt över alla som tar studenten iår, fy fasen vad grymma ni är!!!!! Jag önskar er all lycka i framtiden, massa kramar till er från mig! 

Nu skall jag sova, skall vara klockan tio i Kinna för att sedan ta kort på Therese. 

Kramar 

Jag gick ett år på en gymnasieskola på en linje jag inte trivdes på, därför bytte jag till Korr. Jag gick då om ett år och "började om från början". Innan dess gick jag om ett år på högstadiet pga skolk = två år "efter" min vanliga klass.
Jag brukade tänka så om studenten jag med, att de kommer gå ut men inte jag. Men å andra sidan kommer jag inte tänka tillbaka på hur lång tid det tog för mig att bli klar med skolan, utan istället tänka att jag gick ut med bättre betyg än jag annars skulle fått på den andra gymnasieskolan. Och det är ju det som är viktigast, plus att jag trivs mycket bättre! Jag fokuserar hellre på det. Får dessutom lite längre tid på mig att fundera ut vad jag vill jobba med efter gymnasiet, haha. :)
Kram